Nyss hemkommen från jobbet och nu sitter jag i godan ro och väntar på att D ska bli klar med middagen. Jag rör alltså inte ett finger vilket känns oerhört bra. Det går villt till i köket och jag förutsätter att maten är värd att vänta på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar